Igår gick jag och barnen tillsammans med Ciccie & Auroroa på bio och såg ”Miraï, min lillasyster”.
Inte någon av mina personliga favoriter. Lite för skrikig familj och de fantasifullare inslagen hade gärna fått vara fler, längre och ännu fantasifullare. Dessutom hade de en märklig ton tyckte jag. Där exempelvis Hayao Miyazakis filmer känns naturliga ur barnens (eller de olika karaktärerna) synvinkel kändes Kun´s äventyr påklistrade från vuxenhåll (så här ska Kun uppleva det).